| Arkivguiden > Arkivguidens Blogg > Inlägg > |
VAD ÄR SLÄKTFORSKNING? |
|
2016-08-12
(För undvikande av missförstånd: Det här inlägget börjar lite skämtsamt, men låt inte det lura dig. Om du söker fakta om släktforskning, så fortsätt bara att läsa; det blir snart allvarligare...  )
Funderar du på att börja släktforska? Då är det lika bra att du får veta sanningen om släktforskning innan det är för sent: Släktforskning är något av det mest beroendeframkallande som finns! Har du väl blivit fast, så är det omöjligt att bli fri. För både alkoholister och narkomaner finns hjälp att få - men vem har hört talas om en "tork" för släktforskare?
Men till skillnad från alla 'vanliga' droger, så är släktforsknings-'drogen' helt ofarlig för både hälsa och omgivning. Den ger dig inte cancer, den gör dig inte till en trafikfara, den får dig inte att slå din äkta hälft eller dina barn, och den inbillar dig inte att du kan flyga från sjunde våningen.
Däremot finns många exempel på en annan typ av hallucinationer: Inte så få antavlor på nätet visar att probanden (utgångspersonen i antavlan) är ättling till någon kunglighet - via en "oäkting", vars verklige far inte går att finna i några källor. T.o.m. Oden förekommer som förfader till somliga "forskare".
En del forskare gör tvärtom allt de kan för att dölja vissa upptäckter - om de har hittat någon skurk bland sina förfäder. De flesta släktforskare blir däremot bara glada för sådana fynd. Rättegångsprotokollen kan nämligen vara detaljerade och ge många fler upplysningar om brottslingens liv än man kan finna om vanligt hederligt folk som inte har gjort mycket väsen av sig. Och om man har riktig tur, så kan man finna ett signalement i en efterlysning eller t.o.m. ett foto. Men också om hederliga förfäder kan man få upplysningar i domböckerna. De flesta mål vid domstolarna var nämligen tvister av olika slag. Man stämde grannen för att man blivit förolämpad, man tvistade om utebliven betalning för en häst, och - allra bäst för en släktforskare - man tvistade om arvsrätten till en gammal släktgård. Det sistnämnda kan, om man har tur, ge upplysningar om förfäderna flera generationer före de tvistande. Också om förfädernas ägodelar kan man få goda upplysningar, om det finns bevarade bouppteckningar. I våra dagars bouppteckningar är lösöret vanligtvis bara ihopslaget till en klumpsumma, men förr var bouppteckningarna däremot mycket detaljerade; minsta träslev var med. Man kan få veta hur många par strumpor mannen hade, färgen på hustruns kjolar, antalet kor och kanske t.o.m. deras namn. Och ägde man något av ädelmetall, så redovisades det om så husets enda silverföremål var en gammal söndrig skjortknapp. Den vanligaste frågan från nybörjare är: "Hur långt tillbaks kan man komma?" Det 'tråkiga' svaret är: "Det varierar." Det går nämligen inte att säga säkert. Gamla adelssläkter kan ofta följas generation för generation tillbaks till medeltiden. För en fattig torparfamilj, som alltså inte ägde någon gård och därför inte finns i något lagfartsprotokoll, så kan det däremot bli stopp redan på 1800-talet om det inte heller finns någon bevarad bouppteckning och man dessutom har oturen att de bodde i en socken med brunnet kyrkoarkiv. Rent allmänt kan sägas att kyrkobokföringen, som är släktforskningens viktigaste källa, börjar på 1680-talet. I vissa församlingar börjar den något tidigare, men inte före 1600-talet. Dessvärre finns det brister i kyrkobokföringen. Självklart fanns det präster som var mycket noggranna och dessutom har lämnat efter sig prydligt skrivna och lättlästa böcker - men andra har gjort sina noteringar med verkliga kråkfötter, och det har inte sällan slarvats så att många upplysningar saknas och andra är felaktiga. Men det värsta man kan råka ut för är kyrkoarkiv som gått upp i rök vid prästgårdsbränder, något som det varit alltför många av landet runt. Det finns som sagt också andra typer av källor; förutom de ovan nämnda är det främst olika skattelängder. Och har man indelta soldater eller båtsmän i släkten - och de flesta stöter åtminstone på någon bland förfäderna - så finns naturligtvis också rullor och andra militära handlingar. Förfäderna har som bekant för vana att fördubblas till antalet för varje generation (men man ska dock räkna med att några av dem dyker upp på mer än ett ställe i antavlan, särskilt om släkten har bott länge i samma bygd). Även om det skulle bli stopp tidigt på en eller flera grenar, så lär det alltså finnas andra där det kan gå att komma vidare.
Kort sagt: Räkna med att du normalt bör kunna komma ned till slutet av 1600-talet på en del grenar, medan det blir stopp tidigare på andra. Räkna däremot inte med att komma längre tillbaks än 1600-talet. Visst kan det gå att också komma till 1500-talet eller ännu tidigare, t.ex. om det finns ett gammalt gårdsarkiv på en släktgård, men för de flesta icke-adliga personer som återfinns i äldre handlingar, så rör det sig om spridda dokument, där det inte går att säkert knyta personerna till andra i tidigare eller senare generationer. Av ovanstående torde framgå att släktforskning inte är något som klaras av på en lunchrast genom att "googla"... Över huvud taget bör man vara mycket försiktig med uppgifter som man finner på privata hemsidor och olika nättjänster där forskare kan ladda upp sina antavlor. Sådana uppgifter saknar inte sällan upplysning om källan, och kan därför bara i bästa fall användas som tips eller uppslag till vidare forskning. Och när uppgifterna har källan angiven, så bör man alltid själv kontrollera att det stämmer. Om man skriver in okontrollerade uppgifter i sin antavla, så är risken nämligen stor att den innehåller andras förfäder i stället för de egna...
En släktforskare behöver alltså lägga pussel med uppgifter ur olika källor. För den som gillar både historia och deckare är släktforskning m.a.o. den perfekta hobbyn - och man kan vara sin egen "Wallander" eller "Barnaby".
Släktforskning är däremot inget för den som pustar tungt vid blotta tanken på att läsa något som är längre än ett Twitter-inlägg på 140 tecken - eller vill att allting ska gå så fort att man blir upprörd om man inte får svar på ett mejl inom högst en halvtimme...
Hur gör man då för att släktforska? Börja med att ta en titt på sidan Forskningstips! |
| Om Arkivguidens Blogg |
| © Jörgen Tollesson · Epost |